Tumbasartros

 

Vanliga symptom

Smärta vid rörelser/ belastning i tummen liksom ömhet i tumbasen och svaghet i tum-pekfingergreppet. Tumbasen kan också svullna och stelna till. Så småningom kan värk även utan aktivitet (vilovärk) uppstå samt kan formen och läget på tumbasen förändras.

Orsak

Artros innebär att ledbrosket, vars uppgift är som stötdämpande glidyta i en led, blir tunnare och sviktar i sin funktion. Man får även reaktioner i skelettet, vilket tillväxer och då kan ge en förskjutning i leden. Inflammation i leden med symptom som svullnad, rodnad och ömhet kan komma periodvis, men brukar så småningom försvinna spontant.

Faktorer som ökar risken för att få artros kan vara t.ex. ärftlighet, tidigare skada på ben eller ledband, hög ålder, inflammatorisk ledsjukdom och medfödd eller förvärvad felställning i tumbasleden.

Behandling

Ett stödförband (ortos) runt tumbasen kan ofta avlasta och därmed lindra smärtan. Kortisoninjektion i leden kan ge besvärsfrihet och inflammationshämmande mediciner kan också hjälpa. Undervisning i ergonomi, d.v.s. arbetsställningar och -teknik som är ledbesparande är viktig. Vid mer uttalade symptom, när skenor, kortison och träning inte hjälper tillräckligt, kan man överväga operation. Det finns flera olika operationsmetoder beroende på patientens behov och krav på tummen, hur åkomman har yttrat sig vid röntgenundersökning, hur närliggande leders funktion är etc. Nedan beskrivs kort några av de vanligaste operationsmetoderna.

1 Borttagande av tumbasben med eller utan senplastik. Då bibehålls det mesta av rörligheten, men man förlorar en del styrka i tum-pekfingergreppet.

2 Steloperation Då bibehålls mer av styrkan, men man kan ofta inte plana ut handen helt efteråt.

3 Protesoperation En konstgjord led (protes) inopereras som kan ge besvärsfrihet eller lindring av besvären under lång tid. Det finns dock risk att protesen kan förskjutas ur sitt läge.

Operationerna sker oftast i narkos. Man får en gips över tummen och handloven. Förband och stygn avlägsnas ca 2 veckor efter operationen. Man får då ett nytt gips eller ortos. 4-6 veckor efter operationen börjar rehabiliteringen hos handterapeut för att träna rörlighet och styrka, samt öka och förbättra handfunktionen.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Förväntan på operationen är att värk och smärta skall minska och att man skall kunna använda handen och tummen mer normalt. Det är vanligt med värk och ömhet i operationsområdet en längre tid efter operationen, men detta brukar vara övergående. Alla blir inte helt återställda efter operationen, men de flesta blir dock mycket hjälpta, även om slutresultatet efter operationen kan ta upp till 1 år.

 

 

 

 

Triggerfinger (nodosa, tendovaginit)

 

Vanliga symptom

Ett eller flera fingrar fastnar eller hakar upp sig i ett böjt läge i inre mellanleden och kan ibland bara med svårighet sträckas ut och då ofta med smärta. Vanligen är det ömt i handflatan när man greppar runt ett föremål. Ibland kan det förekomma smärta runt leden.

Orsak

Fingrarnas böjsenor glider i en sentunnel (senskida) som löper från fingrets bas ut mot fingerspetsen på handflatesidan. Om senan är förtjockad av inflammation blir det trångt inne i senskidan.

Trots att detta är en vanlig åkomma kan man oftast inte påvisa någon yttre orsak, men tillståndet kan komma efter överansträngning. Triggerfinger förekommer oftare vid diabetes och reumatiska sjukdomar.

Behandling

Antiinflammatorisk medicin har vanligen dålig effekt. Kortisoninjektion i senskidan kan hjälpa, men ibland endast tillfälligt.

Operation hjälper oftast. Vid denna, som görs i lokalbedövning, delas taket på senskidan, så att senorna får större utrymme och kan löpa obehindrat. Efter operationen har man ett mjukt förband. Fingrarna är fria och får användas. Bandaget avlägsnas ca 2 veckor efter operationen.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Förväntan på ingreppet är att man återfår normal rörlighet i det opererade fingret inom några veckor. Det kan kvarstå en svullnad och ömhet i operationsområdet under några månader efter ingreppet.

 

 

 

 

Resttillstånd efter handfrakturer

 

Vanliga symptom

Besvären efter handfrakturer varierar beroende på vilken typ av fraktur man haft och patientens funktionskrav. Det kan vara värk, svullnad, stelhet, svaghet eller kvarstående snedhet/felställning, som påverkar funktionen.

Orsak

Handen och handloven innehåller 26 ben och samtliga kan skadas. Behandlingen innebär ofta initialt gipsning, eventuellt med föregående återställande av skelettets normala läge (reponering) och i vissa fall operation. Vid en operation kan man ha behövt använda stift, platta och/eller skruvar. Vanligast är frakturer på mellanhandsbenen och fingrarna. Handens ben tolererar viss felställning utan att funktionen påverkas. Men även om frakturen behandlats rätt initialt kan vissa besvär kvarstå.

När man får en fraktur blir det en blödning kring skadan. Detta orsakar en inflammation med svullnad samt värk, som är en del av läkningen och kan kvarstå ganska länge. Det kan uppstå ärrbildning kring senor i fingret vilket kan medföra nedsatt rörlighet och kraft.

 

Behandling

Mycket av besvären kan minskas med hjälp av arbetsterapeut och/eller sjukgymnast. Ibland ges medicin eller en kortisoninjektion mot inflammationen. Om inte detta hjälper tillräckligt kan man överväga att operera.

Operationsmetoden beror på orsaken till funktionsproblemet. Om benet har läkt snett eller förkortat kan man korrigera felställningen (korrektionsosteotomi). Efter sådan operation kan det behövas gips och/eller stödskena (ortos) i några veckor. Om frakturen medfört en skada i ledytan kan man överväga en konstgjord led (protes) eller en steloperation (artrodes) av leden.

Om en sena ärrat fast kan den behöva lösas med en operation (tenolys). Efter sådant ingrepp är det viktigt att starta rörelseträning snabbt för att motverka nya ärrbildningar.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Malletfinger/droppfinger

 

Vanliga symptom

Nedsatt förmåga att aktivt sträcka i yttersta leden på ett finger efter en skada. Ibland även smärta och svullnad.

Orsak

Malletfinger är en vanlig skada, som drabbar ett fingers ytterled (DIP-led). Vid skada här kan sträcksenans funktion påverkas och leden inte sträckas normalt – fingret ”droppar”. Skadan kan uppkomma vid direktvåld mot fingertoppen, men även ofta efter mindre påverkan t.ex. då man tar på en strumpa och belastar leden.

 

Behandling

Efter kraftigare våld kan en röntgen behövas, för att se om det uppstått en skelettskada, som skall åtgärdas, vilket är ovanligt.

Behandlingen består av en skena (ortos), som anbringas över ytterleden på nagelsidan. Syftet med denna är att senan skall läka ihop i sin normala längd.

Behandlingstiden med skenan är 6 veckor dygnet runt. Vid behov att avlägsna skenen t.ex. vid duschning och luftning av huden, måste man stödja leden helt rak. Om man under behandlingstiden råkar böja ytterleden, måste behandlingen med ortosen startas om. Det är viktigt att man använder fingret med skenan på under behandlingstiden och böjer mellanleden, så att inte denna stelnar.

Efter behandlingstiden sker oftast uppföljning hos handarbetsterapeut och då minskas successivt användandet av skenan och används främst på natten i ytterligare 2- 6 veckor.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Förväntningarna efter behandlingen är full rörlighet i leden, men ibland kan en lätt nedsatt förmåga att helt sträcka leden kvarstå, vilket sällan ger några praktiska besvär.

Ganglion

 

Vanliga symptom

Ganglion sitter oftast på handryggen men förekommer också på handflatesidan och på fingrarna. Ett ganglion kan orsaka smärta och försvåra rörligheten i handen, men oftast är det inte smärtsamt utan endast kosmetiskt besvärande.

Orsak

Ganglion är en vätskefylld svullnad, som utgår från en led eller senskida (sentunnel) i handen. Det är godartat och kan försvinna spontant. Orsaken är oftast okänd men kan ibland bero på en broskförändring (artros) i en led, som kan vara en följd av en skada men oftast är åldersbetingad.

Behandling

Om ganglionet ger upphov till besvär eller orsakar oro kan det opereras bort. Operation görs i lokalbedövning eller narkos. Huden öppnas över den synliga svullnaden och gangliet avlägsnas.

Sitter ganglion på handryggen eller insidan av handleden får du ett mjukt förband, men ibland kan en gipsskena behövas för att hålla handleden stilla första tiden efter operationen. Fingrarna är fria och rörliga utanför förbandet.

Sitter ganglion på fingrarna får du endast ett mjukt förband.

Förband och stygn avlägsnas ca 2 veckor efter operationen. Eventuellt får man då träffa en handterapeut för att få träningsråd. Efter detta behövs oftast inget förband, men ibland kan en stödskena (ortos) avlasta handleden under rehabiliteringen.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Förväntan efter operationen är att ganglionet är borta men det kan kvarstå en svullnad och förtjockning kring det opererade området. Det kan ta flera månader innan detta försvinner.

Risken att ett ganglion återkommer efter en operation är cirka 15 procent.

 

 

 

Fingerledsartros

 

Vanliga symptom

Värk i fingrarnas ytter- och mellanleder, stelhet och svullnad runt lederna. Formförändring i form av knölar och breddökning av en drabbad led är vanligt.

Graden av besvär varierar mycket och det är inte ovanligt att man har uttalade artrosförändringar, men inga eller små besvär och tvärtom.

Orsak

Brosket, som bekläder ledytorna, är normalt mycket glatt och ca 0.5-1 mm tjockt och fungerar som glidyta och stötdämpare. Artros innebär att brosket luckras upp och gradvis nöts ner och minskar i tjocklek. I fingrarnas ytterleder kallas detta för Heberdenartros och i mellanlederna för Bouchardartros. Faktorer som ökar risken för att få artros kan vara ärftlighet, tidigare skada på ben eller ledband, hög ålder, inflammatorisk ledsjukdom och medfödd eller förvärvad felställning i leden.

 

Behandling

Besvären kan lindras av inflammationsdämpande preparat, till exempel ibuprofen och diklofenak. Man kan också ha hjälp av speciell fingerträning och en tillfällig stödskena (ortos), som avlastar den smärtande leden. En kortisoninjektion i leden kan ha god och ganska långvarig effekt, särskilt om leden är varm och svullen, d.v.s. inflammerad.

Om ovanstående åtgärder inte har tillräcklig effekt och artrosen blir alltför besvärande p.g.a. värk eller felställning kan en operation bli aktuell. Den vanligaste operationen i fingrarnas småleder är att leden stabiliseras med en steloperation (artrodes). Detta innebär att man låter benen på bägge sidorna om leden växa ihop. Operationen görs i lokalbedövning eller narkos och de dåliga glidytorna tas bort och benen stabiliseras med stift eller skruv, oftast av metall. Det tar 6-8 veckor innan benen är stadigt hopläkta och under denna tid har man oftast gips eller en ortos som skydd över leden.

I enstaka fall, där mellan- eller knogleden är drabbad, kan en konstgjord led (protes) opereras in med målsättning att bibehålla viss rörlighet i leden.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Förväntningarna är att värken i den behandlade leden har försvunnit. Det är vanligt med viss svullnad och ömhet i flera månader efter operationen. Ibland ger materialet man satt ihop benen med en lokal irritation och måste avlägsnas med ett mindre ingrepp.

Dupuytrens kontraktur – Vikingasjukan

 

Vanliga symptom

Det uppstår hårda knölar i handflatan, vilka i början kan vara ömmande. Dessa kan utvecklas till strängar, som kan leda till svårigheter att sträcka ut ett eller flera fingrar. Man kan även få indragningar i huden. Båda händerna kan drabbas, och ibland även fötterna. Man kan få hudsvullnader (knuckle pads) även på fingerledernas handryggsida. Dessa brukar inte ge några besvär.

Orsak

Åkomman drabbar stödjevävnaden (bindväven) under huden, vilket leder till att bindväven och huden förändras och hårdnar. Så småningom kan ett eller flera fingrar bli nedböjda mot handflatan och man kan inte sträcka ut dem fullt. Orsaken är delvis okänd men oftast finns en ärftlig komponent. Åkomman är vanligare hos män i norra Europa och Amerika, vilket sammanfaller med de platser dit vikingarna reste, därav benämningen Vikingasjukan.

 

Behandling

Förändringarna bör inte behandlas förrän de ger besvär. Det finns olika åtgärder, som alla syftar till att hjälpa patienten att kunna räta ut det/de påverkade fingrarna och därmed få en förbättrad handfunktion.

Nåloperation

I lokalbedövning och under sterila förhållanden skärs strängen av med en nål och fingret sträcks ut. Vid detta ingrepp är man vaken. Handen kan oftast användas som vanligt därefter. Man får träffa en handterapeut och får en skena nattetid för att hålla fingret rakt samt ges instruktioner om rörelseträning. En del knölar och strängar kan finnas kvar.

Öppen operation

Vid denna operation är man oftast sövd. Huden över de påverkade områdena öppnas och bindvävsstråken tas bort. Ofta behöver operationen fortsätta ut på fingret/ fingrarna. Man får ett stort bandage eller gips och handen skall hållas högt första dagarna för att inte svullna. Vid ett återbesök ca 1 vecka efter operationen byts förbandet och såret kontrolleras. Man får träffa en handterapeut och får en skena nattetid för att hålla fingret rakt samt ges instruktioner om rörelseträning. Stygnen tas efter ca 2-2,5 veckor.

Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.

Förväntan på ingreppet är att de fingrar som varit ”krokiga” nu är rakare. Efter behandlingen kan en viss påverkan på känseln fås, men detta går oftast över på ett par månader. Man kan bli svullen och ha svårt att böja på fingrarna. Det krävs träning för att återfå knytförmågan.

Det finns risk för att sträckförmågan senare åter påverkas, eftersom man inte kan bota åkomman. Denna risk finns vid alla tre behandlingsalternativen. De flesta behöver dock bara behandlas en gång.