Handledsartroskopikursen på IRCAD I Strasbourg hade jag fått rekommenderat av flera kollegor som hade gått kursen tidigare. Det är en två dagars-kurs som hålls tre gånger per år. Samtidigt som den ”basic”-kursen går, går även den ”advanced” kursen i samma lokaler. Vi var runt 30 deltagare, de flesta kom från Frankrike och resten var blandad från bland annat från Italien, Spanien, Österrike, Norge, Belgien och Tyskland. Kurserna går på en fredag och lördag. Resan dit är smidigt men tar ändå lång tid med ett byte i Frankfurt och sedan en tretimmers bussresa. Alla deltagare stannar på samma hotell som ligger direkt vid kurslokalerna. En anledning varför jag ville gå Mathoulins kursen var att många tidigare deltagare hade pratat gått om den och att flera välkända internationella handledsartroskopister håller föredragen och är med som expert i de praktiska övningar. Kursupplägget är mycket väl genomtänkt och strukturerad, man märker att de har haft kurserna i flera år. Dag 1: Kursen börjar kl 8 och slutar kl 18. Dag 1 är indelad i en teoretisk session och en praktisk session på eftermiddagen och samma upplägg fanns på eftermiddagen. Föreläsningar började väl något för basalt för mig som redan har artroskoperat en del men övriga föreläsningar var intressanta och gav nya insikter. Det mest givande var så klart den praktiska delen. Deras ”operationssaler” är mycket väl utrustade. Två deltagare är tilldelade till ett bord med en så kallad expert. Vid mitt bord var Ludovic Ardouin från Nantes. Under kursen får man totalt två cadaver. Vi hade lite otur med ffa vårt första preparat som saknade nästan alla möjliga ligamentära strukturer men jag vet att de övriga borden var nöjda. Följande ingrepp skulle tränas: Diagnostisk artroskpi – ganglionresektion – WAFER Vår expert var mycket lugn och informativ. Vi hade tre timmar för att träna och kl 18 var man verkligen redo för en liten paus. Kvällen avslutades på en trevlig restaurang med alla kollegor. Mathoulin och hans vänner från Kina och Ryssland bjöd på en liten sångföreställning. Dag 2: Denna dag var rent föreläsningsmässigt mer intressant med mer diskussioner, ffa allt kring SL-instabilitet. Atzei, Kakar , Morgon, Corella föreläste bland annat. I den praktiska delen skulle det övas på följande: TFCC-sutur (perifer) – radiusstylektomi – dorsal ligamentär capsulodes- artroskopiassisterade radiusfrakturer och scaphoideumfrakturer Nästan alla tyckte att frakturövningen inte var så givande. Jag tyckte det mest givande var att öva på Mathoulins dorsala capsulodes som vi också gör på hemkliniken samt den perifera TFCC-suturen. Vi suturerade även en foveal TFCC-skada men detta ingick egentligen inte i basickursen. Denna dag hade vi ”bara” en praktisk session på 3 timmar vilket var absolut tillräckligt. Det som är bra är att experten vid borden anpassar kursdeltagarnas nivå till övningar och man kan alltid önska att göra ett visst ingrepp. Mycket givande var också den avslutande ”spring session” som är publicerad på deras hemsida. Ytterligare föreläsningar som gav mycket diskussioner handlade om de kanske underbehandlade volara SL-skadorna och hur vi behandlar de helt dissocierade men reponibla SL-skador. De flesta använde sig av 360 (box)- metoden och bara någon enstaka genomför den ännu mer avancerade Corellatekniken. Man får inte längre med hem Mathoulins bok utan får senare själva e-versionen. Sammanlagt kan jag varmt rekommendera kursen, både för den som knappt har artroskoperat och för den som har gjort en del artroskopier. Optimalt tror jag är kursen för den som redan har gjort ”själva” flera diagnostiska artroskopier, känner sig bekväm med anatomin, kan portalerna och som kanske har gjort eller i alla fall har varit närvarande vid några SL-/TFCC- suturer. Jag vet inte om jag kommer vilja gå den avancerade kursen då de även lägga en del fokus på artroskopiska PCR och artrodeser där jag är tveksamt till den kliniska relevansen för mig och på vår klinik, samtidigt som den avancerade kursen ger ännu mer erfarenhet i SL- och TFCC-suturtekniker. Det som jag tyckte var intressant är att många av de något yngre experts använder sig av ultraljud för diagnostisering av tex SL-skador. Jag kommer definitivt testa hur de olika ligamentära skador kanske kan se ut under ultraljudet. Jag tackar Gabrielssons-Fond för att ha bidragit till att kunna gå kursen. Anna Lutter 2024-03-03, Strasbourg