Dupuytrens kontraktur – Vikingasjukan
Det uppstår hårda knölar i handflatan, vilka i början kan vara ömmande. Dessa kan utvecklas till strängar, som kan leda till svårigheter att sträcka ut ett eller flera fingrar. Man kan även få indragningar i huden. Båda händerna kan drabbas, och ibland även fötterna. Man kan få hudsvullnader (knuckle pads) även på fingerledernas handryggsida. Dessa brukar inte ge några besvär.
Åkomman drabbar stödjevävnaden (bindväven) under huden, vilket leder till att bindväven och huden förändras och hårdnar. Så småningom kan ett eller flera fingrar bli nedböjda mot handflatan och man kan inte sträcka ut dem fullt. Orsaken är delvis okänd men oftast finns en ärftlig komponent. Åkomman är vanligare hos män i norra Europa och Amerika, vilket sammanfaller med de platser dit vikingarna reste, därav benämningen Vikingasjukan.
Förändringarna bör inte behandlas förrän de ger besvär. Det finns olika åtgärder, som alla syftar till att hjälpa patienten att kunna räta ut det/de påverkade fingrarna och därmed få en förbättrad handfunktion.
Nåloperation
I lokalbedövning och under sterila förhållanden skärs strängen av med en nål och fingret sträcks ut. Vid detta ingrepp är man vaken. Handen kan oftast användas som vanligt därefter. Man får träffa en handterapeut och får en skena nattetid för att hålla fingret rakt samt ges instruktioner om rörelseträning. En del knölar och strängar kan finnas kvar.
Öppen operation
Vid denna operation är man oftast sövd. Huden över de påverkade områdena öppnas och bindvävsstråken tas bort. Ofta behöver operationen fortsätta ut på fingret/ fingrarna. Man får ett stort bandage eller gips och handen skall hållas högt första dagarna för att inte svullna. Vid ett återbesök ca 1 vecka efter operationen byts förbandet och såret kontrolleras. Man får träffa en handterapeut och får en skena nattetid för att hålla fingret rakt samt ges instruktioner om rörelseträning. Stygnen tas efter ca 2-2,5 veckor.
Sjukskrivningstiden beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilken behandling som genomförts.
Förväntan på ingreppet är att de fingrar som varit ”krokiga” nu är rakare. Efter behandlingen kan en viss påverkan på känseln fås, men detta går oftast över på ett par månader. Man kan bli svullen och ha svårt att böja på fingrarna. Det krävs träning för att återfå knytförmågan.
Det finns risk för att sträckförmågan senare åter påverkas, eftersom man inte kan bota åkomman. Denna risk finns vid alla tre behandlingsalternativen. De flesta behöver dock bara behandlas en gång.
